Sista kvällen tillsammans 

Jag har haft så ont i magen sen i fredags. Inte kunnat äta. Händerna skakar och dagen varvas med total förnekelse och explosionsartad gråt. Jag har så svårt att ta farväl… Jag har sörjt honom i 3 år. Så länge har hans resa mot dålig hälsa pågått. Huvudet spelar spratt. ”Men kolla vad pigg han är nu!”, ”Han är ju som de andra hundarna!” ”Kolla vad han orkar!”. Det tar inte ifrån det faktum att hans värdighet inom en snar framtid är borta. All denna sorg och ångest står ändå för dörren. Imorrn, om en vecka, om en månad. Ja, han hade överlevt sommaren, men sen då? 

Imorrn går han lyckligt ovetandes på sina egna ben mot en fridfull avslutning. Det vi alla önskar våra kära. Men ändå är det så svårt.

Dagen har jag spenderat med att jobba i trädgården från morgon till kväll, med Gamle Grå som sällskap. Vill inte stressa honom med en massa sista aktiviteter och göra honom orolig. Jag vill att allt ska vara precis som vanligt för honom. Omedveten. Som jag själv hade velat ha det. 

Kroppen värker av allt jobb i trädgården. Nästan på bristningsgränsen i vad jag tål i smärta, men det var enda sättet att hantera dagen. Nu på kvällen gjorde vi som vi gjort i 12 år… vi la oss i soffan, kröp ihop i en boll tillsammans och kollade på film ❤️. 

Jag hoppas att allt jobb idag ska få mig att somna fort. Jag har inte sovit på två nätter. Jag längtar så till jag kan skratta åt ett roligt minne och le åt allt kul vi gjort tillsammans, min lilla Gris och jag…

Annonser
Det här inlägget postades i Herr Boston. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s