Det stora ansvaret med att ha hund…

  

Igår fick min vän akut ta bort sin hund. Åka hem med tom bilbur, kopplet hängandes orört i hallen. Ingen som pockar på uppmärksamhet. 

Jag tittar på min egen åldring och tänker att snart är det hans tur. Den där gnagande känslan av att det kommer gå fort på slutet för honom. Han är ”bara” 11 år, men han är inte fräsch. Bakbenen är ostadiga, dom skakar och rycker ofrivilligt, en dag kommer dom sluta fungera. För några månader sedan fick han kramper som jag först trodde var epilepsi, men som jag nu vet var nerver/muskler som krampade/satt i kläm i ryggslutet. Han har spondylos. 

Krama om era hundar, 10-12 år går mycket fortare än vad man tror 💔

Annonser
Det här inlägget postades i Herr Boston, Nära och kära. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Det stora ansvaret med att ha hund…

  1. joshameegibbs skriver:

    Usch fy… den där tanken som dyker upp då och då men som man ihärdigt motar bort. ”De kommer inte finnas för alltid.. vi har de bara till låns..” Jag vet allt för väl hur det känns och den känslan, att säga farväl för alltid, önskar jag inte ens min värsta fiende..

    Styrkekramar till din vän ❤

  2. Cili skriver:

    Tiden går så fort men ändå så långsamt ibland. Massor med kramar och hoppas att vi får behålla våra fyrbenta lång tid framöver! ❤

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s