Dags att skriva av sig del 3:

Klockan 09 dyker en ny neurolog upp. En yngre läkare som kom att följa mig till dagen jag skrevs ut. Han gör samma tester som de andra gjort ”gå på tå, nudda näsan, följ ljuset”. Nu är kroppen ungefär lika reaktiv och det märks knappt att jag sluddrar. Han frågar om fästingar, släktens sjukhistoria etc. Vill leta källan till infektionen, som fortfarande inte svarar på antibiotikan. Jag får feber och frossar. Jag ligger kvar på Blodavdelningen i ytterligare en dag, till man uteslutit blodförgiftning. Var 3:e timma tas nya prover och jag får antibiotika i infarten. 

Jag börjar smsa nära och kära, bla mina föräldrar om vad som hänt och ber dom höra av sig till pappan och fråga om han behöver hjälp med barnen, hundarna, huset. Får ett enormt gensvar ❤️ Folk vallfärdar för att hjälpa till.

Dag 3 blir jag flyttad från Blod till Neuroavdelningen. Man har uteslutit att blodet är sjukt och tittar istället på virusframkallade neuroskador, såsom herpes, SLE, ALS. Man säger att man hittat en förändring på hjärnan i likhet med ALS. Och att man på fredag ska göra nytt ryggmärgsprov. Mitt hjärta faller som en sten. Fredag?! Det är ju nästan hela veckan och då vet man inte ens vad som händer efter det. 

På neuro kommer nackvärken och huvudvärken som är kopplat till ryggmärgsprov, sk LP-huvudvärk. Att beskriva den smärtan är att försöka beskriva hur det känns att bli slagen i huvudet med ett skruvstäd gång på gång i flera veckor. Morfin sattes in för att jag skulle kunna gå på toaletten, sitta upp och äta. Den här smärtan har märkt mig för livet och tog ifrån mig en hel månad med min nyfödda bebis. 

Pappan kommer och hälsar på igen. Den här gången med lillasyster. Jag reagerar på att hon är mindre än jag kommer ihåg. Hon äter ur flaska och jag har alldeles för ont för att kunna hålla i henne. Pappan lägger henne intill mig så jag får lukta och pussa på henne. Tårarna rinner. Eländes, jävla helvetes skit. Jag har inte sett min nyfödda bebis på flera dagar och kan inte ens hålla i henne. Mammahjärtat går totalt sönder. 

Besöket varar två timmar och det är det sista besöket. Första och sista gången jag får se min bebis på den veckan. Jag gråter i flera timmar och gruppledaren på natten uppfattar det här och tar sig tid att sitta ner med mig och hålla handen, berätta om sina 4 barn och att det viktiga är att bli frisk. Jag har nu haft dropp dygnet runt i flera dagar, till det får jag antivirusmedel insprutat. Infarterna får flyttas allteftersom, blodkärlen går sönder, gör ont av medlet. Jag tjatar till mig att dom ska ta bort stiften som mitt kejsarsnitt är ihophäftat med. Agrafferna sticker och jag är rädd för att dom ska växa fast. Jag har kallsvettats i flera dagar utan att duscha, känner mig eländig. 

Storasyster ringer dagen efter och jag får kämpa för att inte gråta, vill att hon ska höra att jag mår bra. Denna kväll gör huvudet så ont att man kallar in nattjourhavande neurolog, mera morfin, koffeintabletter, vätska på dropp. Jag klarar inte av att äta. Blir liggandes hela dagen. Min pappa kommer och håller mig sällskap, han förklarar hur rutinerna ser ut i ett fall som mitt och vad jag kan förvänta mig. Jag känner mig lugnare. Orden om sjukdomen ALS känns tunga och Jag googlar för mycket. Många sitter i rullstol vid 40. Skov med långa sjukhusvistelser. Ska det här bli min vardag? 

Pappan messar att lillasyster får magknip, jag känner mig hjälplös och tipsar om att byta flaska. Får fina sms från vänner och familj. På dagarna surfar jag på mobilen. Tvn i rummet funkar inte. Jag får nyheten att dom fundera på att överlåta mig till närsjukhuset igen, vara nära familjen. Efter 3 dagar med antibiotikadropp och antivirus dygnet runt, börjar sänkan sjunka. Kanske har detta ett slut och jag får åka hem?

Fredag kommer och nytt ryggmärgsprov tas. Man gör det tidigt på morgonen för att få svar samma dag och för att jag ska slippa ligga kvar över helgen. Provet, som är ett kontrollprov visar samma som det första och jag får gå över från dropp till tabletter jag kan ta hemma. Jag ringer pappan som har en timmes restid och ber honom åka nu. Storasyster sover hos mormor. 

Jag som fortfarande lider av smärtan i nacke och huvud får citadon utskrivet och alla nödvändiga telefonnummer om komplikationer uppstår. Diagnosen? Ingen vet. Det vi vet är att jag kejsarsnittades, att jag hade feber och att jag har en förändring på hjärnan. 

Avståndet från sängen till hissen på sjukhuset var knappa 20 meter och dom var plågsamma. Jag höll krampaktigt i räcket i hissen medan någon slog mig med stekpannan i huvudet. Utanför stod pappan med bilen igång. Bebis sovandes. La mig över baksätet och så började ytterligare en timmes resa hem. Pappan fick hämta ut medicin och smärtstillande. Min mjölk var i princip borta och amning var inte att fundera på ens, så länge jag åt medicin. 

Pappan blev hemma totalt en månad. Så lång tid tog det innan jag var på fötter och kunde stå eller sitta upp längre stunder. Jag har efter detta blivit hypokondrisk, chockad och stundtals väldigt matt. Att föda barn, första gången med kejsarsnitt, hormoner ska ur kroppen och man ska hinna lära känna varandra, ställa om till att ha två barn, tro att man ska dö och sen återhämta sig, upptäcka att bebis har kolik och senare allergi och kort därefter ska storasyster opereras med nyvunnen sjukhusskräck. Allt medan medicinerna gör dig avtrubbad och likgiltig. 

Det har varit ett par tuffa månader, men det vänder nu, jag känner det! 

Annonser
Det här inlägget postades i När jag blev sjuk. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Dags att skriva av sig del 3:

  1. Anna skriver:

    Oj vad starkt. Går faktiskt inte att förstå riktigt, hur jävligt det varit. Kram!

  2. MS skriver:

    Jösses!!!! Kram till dig i massor ♡ MS från jobbet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s