Ingen sol utan ångest?

Så kom den, ångesten som ett brev på posten. 

När tankarna vandrar iväg till hundträning, brukshundklubben, sena kvällar ute på samfällighetens belysta gräsplan, apporter, koner, hinder, klicker. Då är inte min trognaste träningskompis där. Alls. En enorm saknad rusar genom kroppen. När jag plötsligt bara tänker på allt roligt, då känns det svårt att hålla tårarna tillbaka och tänka ”aldrig mer”. 

Det är lite mer än en månad sen jag såg Räsern. Hon fyller 8 år i år och jag tänker på saker som ”kommer jag få veta när hennes liv tagit slut?”. Att hon har det bra hyser jag absolut inga tvivel om, hon har det toppen. Men på kvällarna, när lugnet hemma kommer, barnen somnat och allt är tyst och stilla, så tänker jag på hur tomt det är utan henne, inga ljud, inga knasigheter. 7 år är lång tid tillsammans. Saker som hur hennes koppel låter, tyngden från matskålen, ljudet från klorna, hur pälsen känns att klappa, allt känns så färskt, fast det är 2,5 månader sen jag upplevde det sist.

Ikväll gråter jag en skvätt och hoppas det känns lika självklart varför jag omplacerade henne imorrn, som det gjorde för 2,5 månader sen. ❤️

Annonser
Det här inlägget postades i Räsern. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Ingen sol utan ångest?

  1. Anna skriver:

    Känner så väl igen dina känslor och tankar. Det gör ont och kommer att göra ont många gånger till. Men sakta, sakta kommer det kännas bättre. Kram!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s