En speciell dag

Imorse kl 07:00 knackade farmor på dörren. Hon skulle passa storasyster och hundarna medan vi var på sjukhuset på inskrivning inför kejsarsnittet som äger rum på måndag.

Plötsligt kändes 55 minuter bilresa som evighetslång och tankarna hinner snurra extra mycket när man sitter tysta och ensamma i bilen utan en pratkvarn till 3,5-åring.

Vi blev mottagna av en koordinator, som i stora drag gick igenom vad som händer innan förlossningen, om fastan, hygien, vilka som är med, vården i stort i samband med våran vistelse där. Sedan vägdes jag in, blodvärde kollades, lyssnade på bebis hjärta och kollade hur hon låg. Vi fick svara på hälsofrågor och berätta om hur vi ville göra med amning, om pappa ville sova kvar etc. Amningen blev ju så himla knackig med storasyster, då hon blev medtagen av förlossningen, sen skiljdes vi åt i flera timmar när jag opererades och när vi äntligen återförenades så orkade hon inte äta och vi fick stödmata med ersättning från första stund. Jag vill verkligen att den biten ska fungera bättre denna gång. Något jag upplevde att man verkligen fångade upp denna gång.

Vi fick därefter träffa operatörerna, dvs läkarna som ska operera ut lillasyster. Dom svarade på frågor om själva ingreppet, hur man går tillväga, varför man ibland syr igen såret och ibland häftar, komplikationer, det praktiska om vad alla runt bordet gör och på ett ungefär hur det kommer kännas, hur såret sköts. Jag som har blivit lite känslig med tiden, fick mig en och annan äckelrysning när man beskrev hur man för hand drar isär olika lager och att man ibland måste vara lite ”hårdhänt”, vilket jag skulle vara beredd på.

Sista anhalt var hos narkosläkaren. En flummig snubbe med humor. Inte det där gravallvarliga. Han berättade om hur bedövningen funkar, att den läggs en gång och att den räcker i ca 2 timmar. Att blodtrycket tenderar att åka berg-och dalbana och att man kan få frossa och bli illamående. Något som jag känner igen från förra operationen.

Vi åkte hem från sjukhuset efter ca 2,5 timmar och kände oss väl informerade . Nu är det bara att räkna ner till på måndag. Om bebis väljer att titta ut tidigare så blir det ändå kejsarsnitt, fast så kallat akut.

IMG_1391-0.PNG

Vi hann precis landa hemma och äta lunch med farmor och storasyster innan det var dags för dagens andra stora händelse. Idag, 16 September kl 16:00, blev vi nämligen man och hustru, efter nästan 10 år tillsammans. Det blev en borgelig vigsel på kommunhuset. Själva ceremonin är inget som för oss betyder något i den bemärkelsen att den måste firas där och då, utan vi vill väldigt gärna vara en enad, stor familj (även på papper)
innan lillasyster kommer och i oktober kommer vi fira min födelsedag, vigseln och att lillasyster kommit, med en fest.

Familjen kommer att heta pappans, min sambos efternamn ❤️

Annonser
Det här inlägget postades i Barnen, Nära och kära. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s