Pass #5

Låg igår och klurade på vilken slalommetod som skulle fungera bäst på frallan. Han har inte den där grundfarten som ex sheltisarna har och jag vill ha in en sån fartig attityd som möjligt från början, utan att det blir allt för många fel. Jag påbörjade ”visa”-metoden, och han förstår, men han tycker den är lite tråkig och jag kan inte riktigt få honom att tända till. Så imorse googlade jag lite på ”allémetoden” och kände att det var något jag ville prova. Istället för att låta hunden sick-sacka direkt mellan portarna, med hjälp av din ”visande”- hand, så gör man en gång av pinnarna och låter hunden plöja rakt igenom och sakta men säkert för man ihop dom två väggarna.

 

mobilbilder 2014 018(fotot taget från fönstret då jag inte orkade gå ut igen haha 🙂 )

Som belöning fick han sitt färskfoder. Hans mat är som bensin i flera bemärkelser, då han blir så i gasen så han ibland inte hör eller ser något. Men jag fick också den respons jag ville. Han gav järnet, höll sig i gången och fullföljde övningen. Idag var det dessutom sådär varmt som inte passar en plattnos, men han tog i allt han hade och det var det jag ville ha ut. Hans mage är förövrigt helt återställd… vet inte hur han bär sig åt, men antar att så fort det han inte tål har kommit ut så är han bra igen?! Ser till att vätska honom ordentligt iallafall.

Jag har även valt att gå ett steg till i tasstarget-träningen. Letade fram en ”gammal” kontakfältsplanka, som en kompis så snällt låtit mig ärva och introducerade:

mobilbilder 2014 017Den symboliserar nedfarten på ett av dom stora balanshindrena på agilityplanen:

balansenDen gråa markerade, nedre delen av bommen (och även i början av hindret), som är uppmärkt med 90 cm, är ett område som hunden måste ha haft minst en tass på, innan den lämnar hindret, för att inte få 5 hinderfel. En vanlig metod är att börja från slutet och lära hunden hur den ska hantera själva nedfarten och när det sitter, så flyttar man sakta bak hunden mot starten. Det gör att när hunden kliver på hindret i början, så vet den vad den ska sikta på i slutet och man kan få ett så snabbt utförande som möjligt. Jag har valt (precis som så många andra) att ha en liten musmatta som jag lärt frallan (och alla mina andra hundar) att trampa på och stå kvar. När det beteendet sitter, så tar jag med musmattan till ex den hemmagjorda plankan och lägger den där plankan slutar och så lyfter jag upp hunden några centimeter och låter den trampa på musmattan därifrån. Sakta men säkert kan jag sen backa hunden, så att den får springa längst ner och ställa sig på musmattan. Detta är en säker metod, då hunden alltid siktar på slutet av hindret och chansen att hunden inte kliver på det gråa fältet och får 5 fel är väldigt liten. En annan metod kallas för ”runningcontacts/ RC” och går helt enkelt ut på att lära hunden att också kliva på det gråa fältet, men att inte stanna under tiden den gör det.

Frallan jobbar på bra. Han blir lite flamsig när han är glad, men han är bara året gammal också. I typiskt fralla/boston-manér, så provade han att bli helt passiv och tjura lite, när han tyckte att han bara borde få godisen. Dock så känner jag igen det beteendet och väntade helt enkelt ut honom och när han insåg att man inte kunde fuska, så öste han på som attans igen. Man måste ju prova vem som är envisast ibland 😉 Ställde honom ca 2 dm upp på plankan, la musmattan längst ner och hade en godisskål en bit ifrån. Han gillar såna här övingar som innebär lite spring ❤

 

 

 

Annonser
Det här inlägget postades i pass #5, Träningsdagboken. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Pass #5

  1. Anna skriver:

    Roligt! Å min kontakftältsbräda ❤ Den är bra den!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s