Följsamhet

Det är ju ingen vits att träna en hund i någon typ av sport/aktivitet, om hunden inte har en egen vilja att följa dig. Frallor älskar sina människor och en del frallor tar väldigt hårt på när man visar sitt missnöje, men det är inte samma sak som den naturliga följsamheten som exempelvis finns hos flertalet vallhundsraser. Du kan inte lura en fransk bulldogg att följa efter dig för att du vill det, den måste tro att den vill det själv (och ofta vill den göra något annat). Jag vill ju att mina hundar ska snegla på mig hela tiden, hålla koll på mig, för att inte riskera att missa det roliga. Redan första dagen jag fick hem lilla frallakillen, hade jag fickorna fulla med valpanpassat godis (som han så klart inte tålde, men hey, vilken valp är inte dålig i magen i början…). Alla ögonblick av fokus på mig han bjöd på själv, belönades med ett glädjetjut följt av gos och en godis.

Det tog inte mer än 2 dagar så förstod han att min röst var det häftigaste man kunde lyssna till och lagom till att han fyllde 10 veckor gav vi oss ut och testade vingarna hos nära och kära med hund, i olika miljöer osv och fortsatte att belöna den där glada responsen jag fick av honom när jag ropade eller när han själv kom ihåg att hålla koll på mig. Däremellan uppvisade han det klassiska ”dövörat” och var helt i sin egen värld.

Denna träning höll i sig genom tidiga tonåren och är grunden i vår kommunikation.

Steg 1, att få frallan att lyssna på mig, med små medel och en positiv inställning : avklarad!

Annonser
Det här inlägget postades i Följsamhet. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s