Bakslag #1: något ser inte rätt ut…

Frallan fyller 5,5 månader och har vuxit rejält sedan 8 veckorsdagen. Jag själv som aldrig har ägt en fransk bulldogg tidigare, ser små symtom, som på vilken annan ras som helst kanske är likvärdigt med knäledsfel, men känner mig ändå osäker på frallans rörelsemönster. För varje dag som går, känns det som att symtomen blir tydligare och övergår till besvär. En god vän, som även är uppfödare, känner igenom frallan och konstaterar, en kall, mörk kväll på brukshundklubben att hon med lätthet kan få det ena knät att ”hoppa ur led”. Knät är ostabilt. Det andra knät verkar ”fast”.

Symtomen som uppkom vid 5 månaders ålder och som vid ca  7 månaders ålder övergått till besvär var:

– sitter med ena benet under sig, istället för rumpan i marken.
– ovilja att böja ovannämnda ben alls (även om han kan).
– tar ”hoppsansteg”, med olika frekvens.
– seg upp ur hundsängen (en valp som är stel).
– slickar och gnager på baktassarna.
– till slut haltande efter aktivitet.

Ett veterinärbesök inbokas och vid detta tillfälle kan veterinären flytta båda knäna ur led. Detta är alltså inte en officiell gradering efter SKK´s skala, utan man konstaterar bara att det går och att det är den mildaste varianten av patellaluxation som kan ske, där knät återgår till normalläge av sig självt direkt. Inte desto mindre allvarligare, då frallan uppvisar tydliga besvär. Han får Metacam (smärtstillande och antiinflammatoriskt på recept) och ordineras vila inför ett återbesök. Han fyller 8 månader och har varit fri från hälta i 2 veckor. Det kan tyckas enkelt att inte motionera en valp/unghund, men visa mig den valp eller unghund på 7-8 månader som nöjer sig med skrittpromenader i koppel och inget röj. Skotuggandet, gräsmattegroparna, tv-kontrollsdemolerandet, 2-årings jagandet och valpnaffsandet i händerna blir en vardag.

När han fyller 10 månader bokas ett nytt besök in, vi väljer att kastrera honom och både före och under narkos känner man på knän, höft och väljer att ta röntgenbilder från rygg, höft och hela vägen ner till baktassarna. Man skickar sedan observationerna, journal och bilder till en specialistkollega för rådgivning och både våran veterinär och den andra specialisten kommer fram till samma sak. Röntgenbilderna ser fina ut och frallan är en hund som fortfarande växer. Hur mycket besvär eller om det ens kommer finnas besvär i framtiden, vet vi bara då. Vi får en tränings/rehabplan med oss hem och från 10 månader och framåt definierar den våran vardag. Frallan får:

– skritträna i olika terränger, med och utan vikt
– backträna i olika gångarter
– balansövningar
– simträna
– massage
– tillskott i fodret för led- och broskuppbyggnad, samt Metacam.

Frallor kan också simma 🙂

Annonser
Det här inlägget postades i Bakslag #1. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s